Egypten - Anafora

Vi stiger rakt ut i det svarta sammetsmörkret, hela trädgården är upplyst av ljuslågor från lyktor för att välkomna oss och månljuset etsar fram palmernas silhuetter. Himlen är ett ljusstunget svart valv och vi går in i det vitkritade trevåningshuset och känner doften av soppa, de hemstöpta ljusen står nedstuckna i krukor, fyllda med ökensand och sprider ett milt sken.

Ett varmt och rofyllt mottagande av Katja Bexar och hennes medarbetare, som anger tonen för veckan som kommer.

Anafora blev till

utifrån ett möte mellan den svenska journalisten Katja Bexar och den koptiske biskopen Thomas. Katja arbetade som korrespondent för Svenska Dagbladet och hade bott i Kairo i många år, då hon träffade biskopen i en intervjusituation. Efter en bilolycka som tvingade biskop Thomas till en längre tids vila, växte visionen om en retreatfarm fram.

Nästa morgon efter frukosten kliver vi upp på utsiktsterassen och tittar ut över markerna. Det är februari och vår, fikonträden har späda, gröna knoppar och hela området är omgärdat av en två kilometer lång mur. Förutom att det är ett retreatcenter är det också en farm - ett knallgrönt vetefält vajar lätt i vinden, jag förvånas över att så mycket kan växa, som det tycks, i bara sanden.. Höga plantor med bönor varvas med dill och morötter, man odlar potatis och gurka. Dadelpalmerna risslar lätt i vinden och späder på ökenatmosfären.

På Anafora finns också en liten djurbesättning, med en tjur, åsnor, får, hönor och kalkoner. Man behöver heller inte spara på vattnet trots att man befinner sig i öknen. Det finns på 80 meters djup och leds fram i öppna kanaler, där man kan bada. Det är så rent att det går att dricka direkt ur kranen.

Runtomkring kanalerna ligger de kupolformade gästhusen, ljust lerfärgade. Och i en av kanalerna har man byggt ett runt meditatonshus, med kuddar längs väggarna och trasmattor.

Platsen Anafora andas harmoni och enhet - arkitektur och design samspelar väl med atmosfären och färgerna i landskapet. Inredningen i gästhusen är helt av naturmaterial; sängen är en uppmurad sockel och soffhörnan består av kuddar och ett lågt bord, trasmattor och ett sparsamt ljus silar från de flätade lampskärmarna.

Vad är den bärande

tanken med Anafora, frågar jag Katja.
- Anafora blir vad människor gör det till. Det finns inga begränsande ramar eller förhållningsregler, ingen färdigformulerad beskrivning av vad verksamheten här skall innehålla. Därför kan den också få växa fritt, utifrån de människor som besöker Anafora och de som arbetar här. Varje människa som kommer hit bidrar på sitt eget sätt, med sina erfarenheter. Det enda som vi inte tillåter, är att man försöker göra om någon annan. Det är vi själva som skall växa och förändras.

När Anafora inköptes 1998, var det en illa skött bondgård. Nu är det en livaktig mötesplats för världens människor.

Många som besöker Anafora kommer från Sverige. I Högalids församling i Stockholm verkar prästen Gunnar Lind, som i sju år arbetat för Svenska Kyrkan i Kairo. Uppdraget då var inte att missionera utan att leva nära det egyptiska samhället och att dela den egyptiska människans vardag , men också att studera den koptiska kyrkans traditioner.

Detta samarbete har fått en fortsättning och ett nytt fokus i Anafora . Varje halvår reser Gunnar hit med en grupp svenska besökare för retreat och konstruktiv vila. Men också människor ifrån andra europeiska länder hittar fram, som Tyskland och Holland, och människor ifrån Sydafrika och förstås Egypten.

Efter två dygn

av avslappnat umgänge och utflykt inleds den tre dagar långa, stilla retreaten, då orden tystnar. I början känns det lite ovant; man vet inte riktigt om man skall låtsas om den andre eller hur mycket uppmärksamhet som ordlösheten kan rymma. Men snart märker jag hur ett nytt sätt att kommunicera växer fram; vi ser varandra och byter leenden, den tysta, vilsamma sympatin känns som en god varm tröja där vi sitter nära varann på kuddar och äter utan att tala. Man tar in andre på ett nytt sätt när man inte behöver tänka ut vad man skall säga och man lägger märke till skiftningar i ansiktsutryck och stämningslägen.

Morgonen inleds

med en ökenmässa i den runda kyrkan. Ökenmässans ritualer har sitt ursprung i den urkristna församlingen.

Och själva kyrkan är som ett smycke i sin enkelhet; längst bak finns det korgstolar för dem som tycker det är obekvämt att sitta på de små träpallarna med en kudde som stöd för knäna. Den enda möbeln är det lilla altaret.

Ljuset silar genom ett stort fönsteröga längst upp i taket, i väggarna fullt med nischer för ljus och ikoner, något elektriskt ljus används inte här. Vid kvällsmässan badar kyrkan i ett pulserande ljusspel, ikonerna glänser mystiskt i rött, blått, grönt och guld, som en påminnelse om den osynliges närvaro och som ett fönster mot himlen. Atmosfären är intim och helig, men samtidigt märkligt avspänd och livsglad.

Mässan har inget inslag av predikan, däremot är sången central. Och så nattvarden med hembakat bröd och sött vin, man blir bestänkt med vatten och rökelsen doftar. Ceremonin avslutas med att man rör sig i rummet och hälsar på varandra med en helig kyss. En gudstjänst i sinnlighetens tecken.

Det koptiska korsets

symboliska färger är föremål för biskop Thomas föreläsningar, som hålls varje förmiddag. Vi får ett förtryckt iotakors på ett papyruspapper och fyller i färgerna, en för varje dag medan han talar. En grupp studenter sjunger uråldriga, koptiska sånger för oss, medan vasspennorna raspar. Färgerna är naturliga växtfärger och det känns rofyllt att lyssna på de kloka orden.

- Ge åt människor utan att de vet om det, säger han. Annars kallas det export och byteshandel. Och var svenska till fullo, det är ert bidrag till världen.

Han utstrålar värme och klokhet och den blygsel jag till att börja med känner - hur umgås och pratar man med en biskop - rinner snart bort av hans naturliga ödmjukhet och livsglädje.

Vi känner alla att vi haft ett verkligt möte med en ovanlig Guds representant på jorden och efter den sista föreläsningen går han omkring och omfamnar var och en av oss.

Anafora är en plats

som lätt kan nås. Den ligger fem mil nordväst om Kairo, på vägen mot Alexandra. Man kan ta en taxi dit och det kostar omkring 100 kronor. Man hämtar också gärna sina gäster. Högalids Församling i Stockholm (08-616 88 00) ordnar resor dit, men man kan också arbeta där som volontär och bidra med sina kunskaper eller sin fysiska arbetskraft mot mat och husrum. Anafora räknar sig som konfessionslöst och alla religiösa utövare eller ateister är välkomna hit. Det är en glädje att upptäcka att man vill mötas över gränserna, att det ursprungliga kan befrukta det nuvarande och leda in i en kommande framtid.

(Margareta Rossing, maj 2004)